Europeiska unionens avskogningsförordning (EUDR) säkerställer att produkter som kommer in på EU-marknaden inte är kopplade till avskogning. För att hjälpa företag att följa reglerna uppdaterar Europeiska kommissionen regelbundet sin FAQ med Version 3 – oktober 2024 vilket förtydligar viktiga krav inom tio kategorier. Dessa uppdateringar klargör spårbarhets-, tillbörlig aktsamhets- och rapporteringsskyldigheter för skogsägare, sågverk och aktörer inom bioenergibranschen.
Denna artikel sammanfattar de mest avgörande vanliga frågorna och ger handfasta insikter för företag som navigerar EUDR-efterlevnad.
Att säkerställa EUDR-anpassning kan vara komplicerat, men lösningar som Pinjas tjänster för skogsindustrin effektiviserar spårbarhet, upphandling och efterlevnadshantering för en smidigare övergång.
Spårbarhet är central för efterlevnaden av avskogningsförordningen, vilket innebär att företag måste dokumentera råvarornas ursprung för att förhindra avskogning och säkerställa laglig produktion. Förordningen kräver att operatörer samlar in geolokaliseringsdata för produktionsfastigheter som kopplar råvaror till specifika platser. Denna geospatiala dokumentation hjälper myndigheter att verifiera att anskaffade produkter uppfyller miljömässiga och rättsliga krav.
Att implementera full spårbarhet innebär en del utmaningar. Företagen måste integrera ny teknik för geospatial spårning, uppdatera interna system för att hantera komplexa data i leveranskedjan och säkerställa ett sömlöst datautbyte med leverantörerna. Noggrannheten och säkerheten i dessa data är avgörande, eftersom fel eller brister kan leda till risker för bristande efterlevnad.
Den regulatoriska granskningen av transparensen i leveranskedjor ökar, vilket gör spårbarhet till en affärsmässig nödvändighet snarare än ett val.
Avskogningsförordningen har utvidgat sitt tillämpningsområde till att omfatta ett större antal råvaror som är kopplade till avskogning. Förordningen omfattar nu soja, palmolja, nötkött, trä, kakao och kaffe, tillsammans med derivatprodukter som läder och choklad. Denna bredare omfattning innebär striktare definitioner och krav på leveranskedjan, vilket gör det viktigt för företag att omvärdera sina inköps- och efterlevnadsstrategier.
Med inkluderingen av fler råvaror måste företag utvärdera hela sin leveranskedja för potentiella risker. Detta kräver att identifiera leverantörer som kanske inte uppfyller EUDR-standarderna och att bedöma spårbarheten för produkter från ursprung till marknad.
Även om denna utvidgning ökar komplexiteten i efterlevnaden, skapar den också möjligheter att integrera hållbar upphandlingspraxis och stärka leveranskedjans motståndskraft.
Flera viktiga steg bör tas för att anpassa sig till avskogningsförordningens uppdaterade omfattning:
Den utvidgade omfattningen av avskogningsförordningen kräver ökad granskning av leveranskedjan och proaktiva efterlevnadsstrategier.
Förordningen klassificerar både operatörer och handlare som ansvariga parter, med olika skyldigheter för var och en. Aktörer måste utföra tillbörlig aktsamhet för att verifiera att deras produkter uppfyller lagliga krav och är fria från avskogning. Handlare som är involverade i transaktioner utan direkt konsumentkontakt måste upprätthålla dokumentation som styrker produkternas ursprung.
Dessa klassificeringar ökar ansvarstagandet i hela leveranskedjan. Större företag måste ta på sig ansvar för tillbörlig aktsamhet, medan mindre företag som agerar som handlare måste hantera detaljerade dokument. Denna förändring säkerställer ett delat ansvar men kan också innebära en belastning för mindre aktörer som kanske saknar nödvändiga resurser för att uppfylla kraven.
Underlåtenhet att anpassa efterlevnadsstrategierna kan leda till regulatoriska påföljder och störningar i marknadstillträdet.
Avskogningsförordningen stärker kraven på riskbedömning och riskreducering för att säkerställa att råvaror som kommer in på EU-marknaden uppfyller avskogningsfria och lagliga standarder. Man måste genomföra en strukturerad riskbedömning som innefattar analys av geolokaliseringsdata, kontroll av rättslig efterlevnad samt riktade åtgärder för att minska identifierade risker
Viktiga komponenter i riskbedömningen inkluderar:
Dessa krav medför operativa utmaningar. Att säkerställa datanoggrannhet, åtgärda leverantörers bristande efterlevnad och upprätthålla transparens kräver avsevärda insatser. Företag som däremot proaktivt hanterar risker kan stärka sin marknadsposition genom att påvisa efterlevnad av regelverk och integritet i leveranskedjan.
Avskogningsförordningen ålägger operatörer och handlare strikta krav på tillbörlig aktsamhet för att säkerställa att produkter som kommer in på EU-marknaden uppfyller kraven på avskogningsfri och laglig anskaffning. Operatörerna måste följa en strukturerad trestegsprocess:
Handlare måste inte genomföra fullständig tillbörlig aktsamhet såsom aktörerna, men de måste säkerställa att de bevarar korrekt dokumentation om leverantörskedjan och verifierar att de produkter de handlar med uppfyller EUDR-kriterierna.
För företag är den största utmaningen att integrera dessa steg för tillbörlig aktsamhet i den dagliga verksamheten utan att störa effektiviteten. Detta kräver en balans mellan efterlevnad och verksamhetens flöde.
Att uppfylla EUDR-standarder innebär dock också möjligheter: företag som etablerar robusta system för tillbörlig aktsamhet positionerar sig som pålitliga och regeluppfyllande leverantörer på globala marknader, vilket förbättrar marknadstillträde och kundernas förtroende.
För att effektivisera efterlevnaden bör företag:
Exakta geolokaliseringsdata är ett centralt krav enligt avskogningsförordningen för att säkerställa full spårbarhet och efterlevnad av kraven på avskogningsfria produkter. Du måste tillhandahålla exakta geolokaliseringskoordinater för den mark där råvarorna produceras, så att tillsynsmyndigheterna kan verifiera att ursprungsområdena uppfyller förordningens avskogningsgränsdatum den 31 december 2020. Detta krav gäller för alla operatörer och handlare som placerar relevanta råvaror på EU-marknaden.
De senaste uppdateringarna av avskogningsförordningen betonar större detaljrikedom i uppgifterna. I stället för övergripande regional information måste man nu tillhandahålla geolokaliseringsdata för enskilda produktionsfastigheter. Denna detaljnivå gör det möjligt för myndigheter att jämföra inköpsplatser med satellitbilder och avskogningsdatabaser, för att säkerställa efterlevnad av kraven på att vara fria från avskogning.
Den senaste FAQ:n klargör också vilka dataformat som är godkända för geolokaliseringsrapportering. Man måste skicka in exakta GPS-koordinater i standardiserade format för att upprätthålla enhetlighet mellan olika rapporteringssystem. För att uppfylla detta krav kan det krävas investeringar i pålitliga system för datainsamling och hantering som säkerställer noggrannhet och spårbarhet.
Även om detta förbättrar den operativa transparensen medför det också utmaningar, särskilt när inköp sker från regioner med fragmenterade eller komplexa leveranskedjor. Att erhålla korrekt geolokaliseringsdata från leverantörer längre upp i leveranskedjan kan kräva ytterligare verifieringssteg, samarbete med producenter och nya teknologiska lösningar för att effektivt spåra ursprungsplatser.
Att säkerställa efterlevnad av avskogningsförordningen är viktigt för företag som är verksamma inom reglerade leveranskedjor. Förordningen föreskriver att produkter måste följa de rättsliga ramarna i produktionslandet, vilket omfattar markanvändningsrättigheter, miljöskydd och arbetsrätt.
Nya förtydliganden i FAQ:n betonar att efterlevnad sträcker sig bortom nationell lagstiftning och även omfattar internationella standarder. Detta innebär att operatörer och handlare kan vara tvungna att tillhandahålla bevis som dokumentation av äganderätt och lagliga avverkningstillstånd.
För att uppfylla dessa krav måste företag föra särskilda register som påvisar laglig efterlevnad. Dessa inkluderar:
Operatörer och handlare bör integrera efterlevnadsklausuler i kontrakten för leverantörskedjan för att säkerställa att leverantörerna uppfyller lagstadgade standarder. Att stärka interna dokumentationsprocesser hjälper till att minska risker och säkerställer beredskap för regulatorisk granskning.
Småbrukare spelar en viktig roll i de globala leveranskedjorna, men det kan vara utmanande för dem att följa avskogningsförordningen. Regleringen erkänner dessa svårigheter och innehåller bestämmelser som ska hjälpa småbrukare att uppfylla kraven på spårbarhet och tillbörlig aktsamhet.
Stödmekanismer inkluderar:
Småbrukare måste fortfarande uppfylla samma efterlevnadsstandarder som större aktörer. Förordningen medger dock viss flexibilitet när det gäller dokumentation och datainsamling, vilket gör det lättare för småbrukare att anpassa sig utan att äventyra efterlevnaden.
För att säkerställa efterlevnad av avskogningsförordningen krävs att företagen uppfyller uppdaterade rapporteringskrav som är utformade för att förbättra transparensen i leverantörskedjan och den rättsliga tillsynen. Företagen måste lämna in detaljerade aktsamhetsutlåtanden till behöriga myndigheter i EU:s medlemsstater. Dessa deklarationer bekräftar efterlevnad och innehåller viktiga uppgifter såsom geolokaliseringsdata för de inköpta råvarorna, resultaten av riskbedömningen samt vidtagna åtgärder för att hantera potentiella avskogningsrisker.
De senaste uppdateringarna inför specifika tidsramar för rapportering och standardiserade digitala format för inlämning. Dessa förändringar gör det möjligt för myndigheterna att övervaka efterlevnaden mer effektivt och säkerställa enhetlighet i alla rapporter. Företagen måste följa dessa föreskrivna format och tidsfrister för att undvika eventuella påföljder.
Operatörer och handlare är också skyldiga att bevara dokumentation om tillbörlig aktsamhet i minst fem år. Denna dokumentation måste vara lättillgänglig för revisioner och inspektioner, så att myndigheterna kan kontrollera efterlevnaden när som helst.
För att effektivisera dessa processer bör företagen inrätta centraliserade rapporteringssystem. Dessa system hjälper till att hantera insamling, lagring och inlämning av erforderliga uppgifter samtidigt som de förbättrar effektiviteten och minskar fel. Dessutom måste företagen hålla sig informerade om utvecklingen av rapporteringsstandarder för att säkerställa kontinuerlig efterlevnad.
Avskogningsförordningens tillsynsåtgärder har skärpts för att säkerställa efterlevnad och motverka överträdelser. De senaste uppdateringarna innebär strängare straff, striktare tillsyn och utökat samarbete mellan EU:s medlemsländer.
Böter, beslagtagning av produkter och handelsförbud tillämpas nu på verksamheter som inte följer kraven. Dessa påföljder är graderade efter hur allvarlig överträdelsen är, vilket säkerställer proportionerliga konsekvenser. Myndigheterna kan stoppa försäljningen av produkter som inte uppfyller kraven och förhindra att de kommer in på EU-marknaden.
Tillsynsmyndigheterna har utökat sin tillsynsstrategi genom att genomföra slumpmässiga kontroller och revisioner. Behöriga myndigheter använder riskbaserade bedömningar för att identifiera operatörer och leveranskedjor med hög risk, och fokuserar sina insatser där bristande efterlevnad är mest sannolik. Denna riktade strategi ökar effektiviteten och ändamålsenligheten.
EU:s medlemsländer har nu ett närmare samarbete när det gäller verkställighet. Mekanismer för informationsutbyte möjliggör samordnade åtgärder mot överträdelser, minskar regelverkets kryphål och säkerställer enhetlig tillsyn över olika jurisdiktioner.
Att inte uppfylla kraven i avskogningsförordningen kan leda till betydande finansiella och operativa konsekvenser. För att ligga steget före tillsynsåtgärder krävs kontinuerlig övervakning och anpassning.
Strängare påföljder och samordnade tillsynsåtgärder ökar trycket på företag att säkerställa fullständig efterlevnad av avskogningsförordningen.